15 maj 2016: Beatrice Gibson – Crippled Symmetries

Hur låter pengar? Går svaret att finna i sorlet av mynt som faller och sedlar som dras mot varandra eller hittar vi det snarare bland alla de ljud som hörs runtomkring platsen vid New York-börsens serverhall i Essex, England? En datacentral som förbinder den amerikanska aktiemarknaden med den europeiska genom en osynlig infrastruktur som transporterar finansiell data i hastigheter mätbara i nanosekunder.

I Crippled Symmetries undersöker Beatrice Gibson pengar och den finansiella diskursens irrationella och abstrakta egenskaper och dess paralleller med konsten. Likheterna mellan musik och pengar visar sig nämligen ha fler beröringspunkter än vad som framstår vid första anblick. Båda är i allra högsta grad sentimentala och känslostyrda företeelser som inbegriper människors hopp, rädslor och drömmar. Till sin hjälp har hon den amerikanske författaren William Gaddis och dennes sociala satir J R från 1975 – en roman om hur en 11 årig pojke med lite ofrivillig hjälp från sin musiklärare bygger upp ett kapitalistiskt imperium på sin skola. I Gibsons berättelse förkroppsligar pojken George denna figur. Det är genom hans ögon vi bjuds in att betrakta och inte minst lyssna till ekonomins fiktion, i lätt urblekta utsnitt där 16-mm formatets korniga kvalitet och pastelltonade färgskala fulländas i Gibsons bildspråk.

Om innehållet tar sin utgångspunkt i Gaddis satir har filmen formmässigt sin hemvist i 1960-talets avantgardistiska experiment inom filmkonsten och Fluxusrörelsens radikala idétradition. Det är därmed inte förvånande att huvudkaraktären delar namn med Fluxus frontfigur George Maciunas. Hans performanceverk Solo for Rich Man (1962) i vilken mynt och sedlar spelades med likt instrument efter partitur, återskapas av pojken i filmen. Gibson har tillsammans med cellisten och kompositören Anton Lukoszevieze genomfört en längre workshop i experimentellt musikskapande för brittiska barn och filmen är på många sätt ett resultat av detta arbete. Lukoszevieze fungerar sålunda som verkets självklara ciceron som tillsammans med den fräknige George vägleder oss genom finanskapitalismens värdesystem och som tillsammans, steg för steg lyckas klä av den dess teknokratiska och till synes rationella dräkt.

Beatrice Gibson (f. 1978) är en brittisk konstnär och filmskapare som bor och verkar i London. Mest känd är hon för sina videoverk vars experimentella formspråk och påtagligt politiska innehåll synar ideologi och poetik i rum och platser som är knutna till vardagen. Gibson är mångfaldigt prisbelönad och har presenterat sin konstnärliga produktion internationellt på bland annat MUDAM Luxembourg, Whitechapel Gallery i London och Centre Pompidou i Paris.

Filmvisningen presenteras av Film i Samtidskonsten i samarbete med Index, Stockholm.