I utbyte mot sin själ utlovas Faust evig ungdom och ändlös tillgång till kunskap och världslig njutning. Den tyska folksagan om den unge mannen som sluter en pakt med djävulen har, kanske främst i kraft av de många litterära och sceniska bearbetningarna, kommit att bli något av en kulturell sinnebild för en person som offrar moralisk integritet på maktens och framgångens altare. Med Goethes teaterpjäs som främsta förlaga, valde Gonoud emellertid att tona ner det omfattande filosofiska stoff som urtexten rymmer, för att istället fästa vikt vid Fausts förälskelser och det övernaturligas närvaro - en tematik som öppnar upp för en mer sublim och visuellt rafflande scenografi. Regissör Tobias Kratzer vill med sin nyuppsättning för Parisoperan kommentera den besatthet av ungdomlig skönhet som präglar vår samtid. Med atmosfäriska scenbilder som oscillerar mellan hyperrealism och magi binds nu- och dåtid samman.