Kaksi nuorta istuu kaffilassa Stockholmissa ja praatii isommista ja paremmista paikoista maailmassa. Monet siirtyvät Torniolaaksosta, ette saisivat ellää elämää, jossa tapahtuu enämpi asioista. Se oon niin helppo aina unelmoija jostaki suuremmasta, eikä tuntea ittensä koskaan tyytyväiseksi. Mutta onko ruoho aina vihreämpää toissaala?

Två ungdomar sitter på ett kafé i Stockholm och pratar om platser i världen som är större och bättre. Många flyttar från glesbygd i tron om att få leva ett mer händelserikt liv. Det är så lätt att aldrig känna sig nöjd och alltid drömma om något större. Men är gräset alltid grönare?