Irma Bergdahl blandar repiga och skeva arkivklipp med Ella-Maria Nuttis dikter i sitt expressiva filmkollage. Resultatet är ett visuellt fyrverkeri och en kompromisslöst punkpoetisk historieskrivning om förtryck och fördomar från en unik filmröst, och samtidigt en kärleksförklaring till de unga samer som för kampen vidare.