Opera som livskraft är en berättelse om en okänd operakultur, den tibetanska, och om konstens förmåga att läka och utvecklas i exil. 1959 ockuperades Tibet och H.H Dalai Lama tvingades fly inkognito med regering- och familjemedlemmar över Himalayas svårtillgängliga bergsmassiv. Tusental människor följde efter, även många operaartister. Vad hände sedan?

Regissören Gunilla Palo Nordlund får höra talas om en tibetansk exilopera högt uppe i Himalayas bergsmassiv i Indien och bestämmer sig för att åka dit. Hon möts av ett rikt opera-teater -kollektiv med över 160 medlemmar som fungerar både som en skola och en opera, många av dem har aldrig varit i Tibet. Det visar sig att redan efter sex månader i exil, hade Dalai Lama börjat återuppbygga den tibetanska operan, Tibetan Institute of Performing Arts, även kallad TIPA. Varför?

"Kulturen utvecklar empati och stärker självkänslan", svarar Dalai Lama, och blir operans beskyddare. Men det är genom den åldrande operamästaren Norbu Tsering vi får följa utvecklingen i exil. Repetitioner, föreställningar, intervjuer, vardagshändelser - samt genom en rad samtal med H.H. Dalai Lama, närmar vi oss både ett okänt men också universellt landskap.

Filmen varvas med arkivbilder inifrån Tibet, och avslutas med den stora operafestivalen Shoton, en viktig tradition som Norbu Tsering och Dalai Lama tagit med sig från Tibet. Tillsammans har de blivit brobyggare mellan det gamla och nya, mellan öst och väst.

I samarbete med Svenska Tibetkommitten, Tibet Huset (svensk-tibetansk skol- och kulturföreningen) i Stockholm och Tibetan Office i London - och film-kultur -personer