En papperslös kvinna tar ett kliv
En sko singlar ner till havsbotten. Den unga kvinnan Samia kommer upp till Medelhavets yta och kippar efter andan. Runt henne flyter familjebilder och identitetsdokument. Någon annan sjunker, båten har brutits sönder av vågorna.

Öppningsscenen i Raja Amaris tunga relationsdrama är en lågpunkt, djupt förankrad i världshändelsernas mörkaste baksida. Men Samia tar sig upp – hon är en överlevare, som kämpat sig undan sin mordiska, hyperkonservativa bror och det tunisiska samhällets förtryck, och nu tar sig vidare på Lyons gator. Papperslös och desperat tjatar hon sig till att få ett jobb hos en rik änka, Leila, som själv en gång varit lika utfattig. Och i relationen mellan dem utvecklas en spänning som blir allt starkare ju närmare de kommer varandra och ju mer Samia fortsätter klättra upp, en spänning som är lika sexuellt laddad som den någonsin är psykisk. Kanske har den undangömda, ständigt ensamma kvinnan som inte har något hem i exilen hittat en roll där hon kan blomma ut, där hon inte för alltid kommer stämplas som offret och båtflyktingen?