Ingmar Bergmans starka uppgörelse med modersrollen och Ingrid Bergman i en av sina bästa och mest sammansatta rollprestationer.

Efter att inte ha träffats på sju år återförenas Charlotte och dottern Eva i dotterns hem. Modern, en känd konsertpianist, har nyligen drabbats av en personlig sorg. Hennes manlige vän har dött. Eva får höra om detta och får en plötslig impuls att skriva till sin mor och bjuda henne till sig.

I huset finns också en annan dotter, Helena, svårt handikappad, som den äldsta dottern sköter om sedan två år. Detta vet inte modern om. Hon tror att Helena vårdas på ett sjukhus, där hon lämnat henne. Mötet mellan främst Eva och Charlotte blir mycket uppslitande med uppdämda känslor av både kärlek och hat som väller fram.