Julie Dashs majestätiska debutfilm är ett gripande porträtt av tre generationer av Gullah-kvinnor (ättlingar till västafrikanska slavar) i början av 1900-talet där deras familj kämpar med att migrera från deras havsö utanför South Carolinas kust till fastlandet. Daughters of the Dust skildrade en ny typ av svarthet och svart identitet i film - en som ligger på en avlägsen ö fylld av myter och förfäderstraditioner.

Dashs perspektiv är strikt feministiskt när hon smälter samman ljud, bild med autentiska dialekter och traditioner i afrikansk berättartradition för att framställa kraften, skönheten och motståndskraften hos svarta kvinnor. Hennes vision och estetiska känsla fångar perfekt ett glömt ögonblick av den afroamerikanska upplevelsen och kartlade ny filmmark i representationen av svarta kvinnor på skärmen.

Julie Dash började skissa på Daughters of the Dust redan 1975, medan hon var stipendiat vid American Film Institute. Ursprungligen var filmen tänkt som en tyst kortfilm med undertexter men genom åren och processen utvecklades idén mer och mer till en långfilm. Daughters of the Dust blev slutligen en film invävd av kärlek och beslutsamhet i dess glödande, varierande struktur och användningen av olika språk. Filmen blev den första filmen av en afroamerikansk kvinna att få biografdistribution i USA, 1991.