En saga om två skjutskott och flera dödsfall – bokstavliga och metaforiska – berättad i en unik, retroaktiv, östeuropeisk neo-noirstil. La Palisiada utforskar de mångfacetterade konsekvenserna av mordet på en polis i Ukraina under det händelserika året 1996. Detta var inte bara några månader innan landet skrev under Europakonventionens skydd för de mänskliga rättigheterna som skulle avskaffa dödsstraffet, men i dess självständighet i 1991 befann sig Ukraina fortfarande i ett slags stagnerande post-Sovjet kontinuum; ett tillstånd som kommer kasta en lång skugga över filmens gång, och bortom dess avslut.

Historien kretsar kring forensiska psykiatrikern Oleksandr och hans vän, detektiven Ilhar Sabitov, som kämpar med deras egna komplexa relation till varandra och med änkan till den mördade polisen, såväl som post-Sovjetisk byråkrati, politik, och deras förflutnas demoner. Under tiden sår de medvetet frön för framtidens problem – det som kommer att bli vår nutid.

Filmens unika visuella stil var skapad med hjälp av en rad celluloid-och digitala tekniker, inklusive en retro-videokamera, de sista kvarlevande kassetterna som fick beställas från jordens alla hörn. Filmens ickelinjära narrativa struktur drar oss in en dunkel, komplex värld som är post-Sovjetiska Ukraina – en värld som nu bär förnyad brådskande karaktär och relevans med tanke på kriget som pågår där idag.